På det tredje ska det ske...

Då var det dags igen då. Ett nytt försök att blogga. Mina tidigare försök har runnit ut i sanden eftersom jag inte haft tid. För bloggande tar tid, jag hoppas ingen tror nåt annat. Text ska skrivas, bilder ska arrangeras och fotas. Är man lite mer ambitiös ska bilderna också redigeras, men det har jag varit väldigt dålig på. Dessutom ska man läsa andras bloggar, gärna kommentera och sprida lite nätkärlek. Och hinna vara en bra människa IRL.
Hur man nu lyckas pussla ihop allt har jag ingen aning om. Alla verkar ju dessutom ha tid att bry sig om utseende, städning och sånt där småfix jag drömmer om att hinna. Hur mycket UnderbaraClara (som jag verkligen inspireras av, hoppas ingen tror nåt annat. Hennes blogg är en av de första jag läser varje dag) än hävdar att huset är rörigt så framgår det inte av bilderna. Och när hon skriver att de ägnat halva dagen åt städning, men nu äntligen är det skinande rent så suckar jag lite avundsjuk och konstaterat att en halv dag, tja det är väl ungefär vad jag skulle behöva bara för att  vika all tvätt. Och vi bor i en hyres-trea, inte i ett hus på landet...

Men så är min verklighet. Vi bor i en röra, det ligger bortglömda brödkanter och möglar i nån påse längst in i skafferiet och dammråttorna under sängen hotar att ta över hyreskontraktet snart. Tur att vi flyttar! Det känns som om vi gett upp det där med att städa lite. Det får bli rörigt, vi ska ju ändå flyttpacka relativt snart. I midsommar flyttar vi äntligen till vårt radhus, och på den resan tänkte jag att ni ska få följa med. Det är mitt första mål med bloggandet, att dokumentera flytten, oglamoröst och ärligt.

Snygga bilder kan jag nog inte locka er med. Vår bättre kompaktkamera har dött, och den sämre hittar jag inte laddaren till. Så risken finns att det blir ett gäng mobilbilder, och min mobil har inte ens autofokus. Men jag skulle ju vara ärlig i mitt bloggande. Vem vet, det kanske blir lite bättre bilder snart. Jag hoppas det.

Tills vidare sitter jag här i soffan och snorar, äter påskgodisrester och försöker minnas hur det kändes att ha energi över till roliga saker.